månadsarkiv: februari 2014

En hårig lärare

bild (32)

Det var en gång ett ungt par, som surfade runt i text TV-världen.
Blandning av labrador och St Bernard läste de. Vi åker bara och tittar…

I över 12 år var hon med oss.
Känslorna åkte berg och dalbana till en början, så som det kan bli när valpen bestämmer sig för att göra en favorittröja oigenkännlig, bita en främling i näsan och totalt ignorera de där som kallar sig för flockledare.

Den här håriga tjejen blev vår läromästare i livet. Hon lärde oss vikten av att vara konsekvent, lekfull, vad ovillkorlig kärlek är och hur härligt det är att hänga i skogen. De där kloka ögonen såg rakt igenom en och de visste, innan vi visste, att vårt första barn var på väg. Hon var med oss under alla stora händelser i livet. Bägge barnen, första huset,  bröllop och spännande jobb.

Vi saknar dig finaste Stella. Vi hör dina tassar fortfarande, känner när du lägger huvudet i våra knän och ser din propeller till svans varje gång vi öppnar dörren. Tack för att vi fick ha dig till låns och tack för allt du lärde oss.

Aaaah, börjar ju nästa grina här. Kom att tänka på henne idag, för jag är rösten (Voice Over) i en film för en jättebra hundapp. Du kan se den här.

 

En olidlig hypokondriker

bild (31)

I söndags såg jag mitt allra första avsnitt.
Nu kan jag inte sluta.

I ett år har min man tjatat om serien där Kevin Spacey snackar in i kameran. Lika länge har jag präktigt svarat att det här med att följa serier inte är min grej…längre. När Doctor House slog igenom för tio år sedan utvecklades snabbt ett smärre beroende. Den haltande Gregory House fick mig inte bara att bli en olidlig hypokondriker. Hur kunde jag tycka så synd om en sån skitstövel. Ja, men du förstår. Så, fast ännu mer, känner jag när jag ser den helt fantastiska serien House of Cards. Jag vill springa till frissan och skaffa Claires frisyr, funderar på ifall det här med makt och korruption är så farligt ändå….kanske inte riktigt så illa, men nästan:-). Säg att du förstår mig, så bildar vi en hemlig Kevin Spacey-klubb. Vår kod kan vara att knacka på allt vi kommer över.

Nu ska jag och snubben dras in i det femte avsnittet…i säsong 2…det har inte gått en vecka sedan jag såg mitt allra första avsnitt. Det här med att Netflix har uppehåll mellan olika säsonger är kanske inte så dumt ändå.

Bilden från genuinelyhannah.com 

Nu. Nu. Nu

bild (43)

Jag vill ha svar NU.
Jag vill veta NU.
Jag vill göra det NU.
Nu. Nu. Nu. Nu.

Jag skulle kunna dra en vals om att jag är ett naturbarn inom mindfulness, som hela tiden befinner mig i nuet. När jag ändå håller på skulle jag kunna hitta på att jag är trött på solsken. Min kropp ropar inte bara efter D-vitamin, utan även tålamod….eller kanske mer tillit…

Under min tid på MTG Radio var jag på en föreläsning med Odd Molly– grundaren Per Holknekt. Han gestaltade livet som en stor åker. Du planterar en massa frön på den stora ”livsåkern” och förr eller senare får du skörda det du har sått. Mina stövlar har fastnat på den där stora leråkern och ryggen är lagom mör efter allt påtande i jorden.  Nu börjar växterna titta fram. Mina händer vill dra upp alla på en gång och helst NU, med en gigantisk skördetröska. Det finns inte mycket tillit i den här gamla kroppen för växtprocessen. Förståelsen för att allt behöver få mogna i sitt tempo och skördas när det är dags…..men jag jobbar på det:-D

Bilden från talarforum.se

Förlåt Aftonbladet

bild

Oj. Vad jag höll på. En hel burk med Nivea på läpparna, tupperat hår….så tupperat att när jag tog första körkortsbilden fick inte allt hår plats, axelvaddar som hasade ner på armarna och blå mascara. 80-talet är väl tillbaka? Kanske ska damma av konceptet och gå all-in.

Jag slängdes tillbaka till den förvirrade tonårstiden, efter att ha läst om det ökade antalet ungdomar som väljer att avsluta sina liv. Förlåt Aftonbladet, för att jag ibland säger att ni är en ”kvällsblaska”.  Tack för att ni skriver om det här. Tror det hjälper många och jag hoppas det leder till någonting bra.

På tal om unga människor. Jag och Christian Hedlund har satt samman en föreläsning som heter En herrans massa år med Radio och Röster. Vi har blivit inbjudna att prata på En helg om att höras på Kulturhuset. Det är Ung radio som står bakom och det vänder sig till ungdomar som håller på med webbradio, podcast och så vidare. Det ska bli väldans roligt och vi planerar att göra en farsan Baloo. Prestationsångest, vi? *host*…inte alls…